Föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död. SOSFS 2005:10(M)
(2005-07-14)
Socialstyrelsen har reviderat och skrivit om Förordningen om Fastsällande av människans död SOSFS:1987:32 och ersatt den med följande två förordningar SOSFS 2005:10(M) samt 2005:11(M) som båda gäller från 2005-07-01.
I huvuddrag innebär denna nyordning att kriterierna för hur döden skall fastställas har lagts i en egen förordning medan förordningen om "fortsatta medicinska åtgärder efter en människas död" läggs i en ny och separat författning. Detta måste uppfattas som mycket positivt. Vidare har reglerna för hur diagnostiken skall gå till stramats upp medan tillvägagångssätten i princip är de samma.
Den expertgrupp som arbetat med uppdraget tillsammans med projektledarna Sylvia Myrsell och Pernilla Ek har utgjorts av:
Lennart Persson, neurolog i Göteborg,
Hans Stiernström anestesiolog i Uppsala samt
Olof Flodmark neuroradiolog i Stockholm.
Föreskrifterna är nu kompletterade med den bakgrundinformation och litteraturlista som Olof Flodmark utarbetat
 Ladda ner Olof Flodmarks förarbete / litteraturöversikt inför den nya författningen
Ur radiologisk synpunkt är det fjärde kapitlet som behandlar direkta dödskriterier som är intressant.
Här förordnas att:
Fastställande av ett dödsfall med hjälp av direkta kriterier skall göras genom minst två kliniska neurologiska undersökningar.
Detta följs upp med påståendet att:
de genomförda kliniska neurologiska undersökningarna skall kompletteras med konventionell angiografiundersökning med kateterteknik av hjärnans blodkärl för att döden skall kunna fastställas, om
1. patientens hjärnfunktioner är metaboliskt eller farmakologiskt påverkade,
2. patienten har en lägre central kroppstemperatur än 33 grader Celsius, eller
3. patienten har en misstänkt total hjärninfarkt av oklar orsak.
Slutligen förordnas att:
En läkare som skall genomföra angiografiundersökningen skall vara
1. specialistkompetent, och
2. väl förtrogen med klinisk radiologisk diagnostik.
Allmänna råd
Vid fastställande av en människas död med hjälp av direkta kriterier bör protokollet SoSB 76000 användas (bilagan).
Den fullständiga texten i förordningen finns tillgänglig på Socialstyrelsens hemsida - följ länkarna nedan:
http://www.sos.se/sosfs/2005_10/2005_10.pdf
(föreskriften om kriterier för bestämmande av döden)
http://www.sos.se/sosfs/2005_10/B76000.pdf
(protokollet)
http://www.sos.se/sosfs/2005_11/2005_11.pdf
(föreskriften om fortsatta medicinska insatser)
Expertgruppen har bidragit med bland andra följande kommentarer som något fylligare än den torra lagtexten ger en bakgrund och motiv för skrivningen.
Diagnostiken är i första hand klinisk och innebär att två neurologiska undersökningar alltid skall göras för att ett dödsfall skall kunna fastställas. Endast i en mindre del av fallen (metabolisk eller farmakologisk påverkan, hypotermi eller okänd orsak till hjärnskadan) skall de kliniska neurologiska undersökningarna bekräftas med konventionell angiografi.
Kompetens för att genomföra en konventionell angiografi finns idag inte vid alla sjukhus, vilket kan medföra att patienter med misstänkt total hjärninfarkt kan komma att behövas transporteras till annat sjukhus.
Att genomföra konventionell angiografi utan föregående klinisk neurologisk diagnostik kan innebära att ett antal svårt sjuka patienter, som ännu inte är döda, utsätts för en onödig invasiv undersökning som vare sig är enkel eller riskfri. Det kan även medföra att dessa patienter i onödan transporteras till ett annat sjukhus. Det är inte förenligt med god och säker vård att ha ett tillvägagångssätt som skulle kunna påskynda eller framkalla dödsfallet.
Med hänsyn till respekten för den avlidne, de närstående och sjukvårdspersonalen finner vi det således inte etiskt försvarbart att undersöka en patient med konventionell angiografi, utan att i första hand genom kliniska neurologiska undersökningar fastställa döden och därefter vid särskilda tillstånd hos patienten bekräfta den kliniska diagnostiken med konventionell angiografi.
Till stöd för de specialistkompetenta läkare, som skall genomföra diagnostiken enligt direkta kriterier, finns som bilaga till föreskriften ett protokoll med detaljerade uppgifter om vilka kriterier som skall vara uppfyllda.
För alla radiologer som blir inblandade i denna diagnostik gäller således att se till att det ovan nämna protokollet används och i original finns bifogat den remiss, med begäran om aorto-kraniell angiografi, som skickas till röntgenavdelningen. På så sätt bekräftas att den kliniska undersökningen utförts på föreskrivet sätt.
För Svensk Förening för Neuroradiologi
Olof Flodmark, docent
Verksamhetschef neuroradiologi
Karolinska universitetssjukhuset i Solna
Se också Svensk Förening för Neuroradiologis hemsida
Läs också bakgrund och remissvar:
I utskicket som åtföljde remissen angav Socialstyrelsen följande skäl till en revision:
Vid översynen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1987:32) om kriterier för bestämmande av människans död har kommit fram att de frågor som rör medicinska insatser efter en människas död i avvaktan på transplantationsingrepp skall finnas i separata föreskrifter. I dessa föreskrifter kommer även föreskrifter om donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska att finnas.
Syftet med översynen är att utarbeta föreskrifter och allmänna råd som un-derlättar för sjukvårdshuvudmännen och hälso- och sjukvårdspersonalen att tolka vad som gäller vid fastställande av en människas död och vid fortsatta medicinska insatser efter en människas död i avvaktan på transplantations-ingrepp samt införande av donationsansvarig läkare och informationsansvarig sjuksköterska. Föreskrifterna skall träda i kraft den 1 juli 2005. Samtidigt upphör den nu gällande SOSFS 1987:32.
Socialstyrelsens missivbrev som åtföljer remissen
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande
av människans död.
Socialstyrelsens föreskrifter om fortsatta medicinska insatser efter en människas
död...
Konsekvensutredning
Remissvar från Svensk Förening för Medicinsk Radiologi |
