» Seldingersällskapet
» Styrelse
» Stadgar
» Medlemsinformation
» Hedersmedlemmar
» Protokoll / rapporter

Sven-Ivar Seldinger

Sven Ivar Seldinger (1921-1998)

En biografi sammanställd av Ulf Nyman.
Tidigare vice ordförande i Seldingersällskapet för Vaskulär och Interventionell Radiologi

Ladda ner en mer omfattande biografi av Ulf Nyman (756 kB)

Ladda ner Seldingers originalartikel från Acta Radiologica 1953 (860 kB)

"Within the art and science of medicine, there are three major categories of technologic developments. First, the major breakthroughs: the stuff for which Nobel Prizes are awarded, such as Roentgen's original discovery of X-rays; second, the major technical developments that open up completely new clinical areas, such as Forssman's first catheterization on himself in Berlin 1929; and third, the practical maneuvers or techniques that permit the successful clinical application of the foregoing more fundamental advances. Seldinger's contribution belongs to the third category and, like others of transcending significance, it continues to play a major role in the development of modern radiologic practice" (1).

Under ett decennium från mitten på 1940- till mitten på 1950-talet etablerade sig Sverige som världsledande i utvecklingen av angiografisk teknik och diagnostik. Bl.a. hade Radner, Lund 1947-49, introducerat kateterangiografi av bl.a. a vertebralis via friläggning av a radialis. Samtidigt hade Erik Lindgren, Serafimerlasarettet, etablerat perkutan carotisangiografi som rutinmetod. Åke Gidlund utvecklade injektionssprutor och Per Ödman den röntgentäta katetern. Filmväxlare konstruerades i samarbete mellan svenska ingenjörer och radiologer. Den insats som till dags dato torde ha rönt störst uppmärksamhet globalt stod den unge radiologen Sven-Ivar Seldinger för i sin publikation "Catheter replacement of the needle in percutaneous arteriography - a new technique" i Acta Radiologica 1953.

Vid denna tidpunkt skedde angiografi av nedre kroppshalvan via translumbal aortapunktion, Dos Santos 1929, eller punktion av a femoralis communis och injektion direkt på nål. Kubanen Fariñas introducerade 1941 aortakatetrar genom en troakar instucken i en frilagd a femoralis. Bierman rapporterade 1951 om selektiv visceral kateterangiografi via friläggning av a carotis.

Som vikarierande underläkare vid röntgenavdelningen, Karolinska Sjukhuset, intresserade sig Seldinger omedelbart i den angiografiska konsten och möjligheten att göra kateteriseringarna mindre traumatiska och utan kirurgisk friläggning. Efter inledande försök med olika nålar, katetrar och uppstyvare fick han i april 1952 vad han beskrivit som "a severe attack of common sense". Intuitivt insåg han i vilken ordning nål. ledare ock kateter skulle användas för att minimera punktionshålet i artären, "Seldingertekniken var född".

Förutom access till kärlbanan för diagnostiska angiografier, ballongangioplastik, inläggning av stent och stent-grafter, embolisering, cytostatikabehandling, hemodialys, etc. används tekniken också för interventioner i njurar och gallvägar (dränage, stenextraktion, stenting), abscessdränage, perkutan introduktion av katetrar i mag-tarmkanalen för nutrition och dränage, etc.

Referens:
(1) Eisenberg RL. Radiology. An illustrated history. Mosby-Year Book Inc., St Louis1992

Tord Olin (1921-2009)

Ladda ner nekrologen som pdf-fil (inklusive Tord Olins publikationslista)

Professor emeritus Tord Olin har avlidit. Han var i huvudsak verksam vid röntgenavdelningarna i Lund och Malmö, disputerade 1963 på en avhandling med titeln "Studies in angiographic techniques", som i huvudsak handlade om angiografikatetrars hållbarhet vi olika intraluminala tryck, och blev samma år docent vid Lunds universitetet. Under åren 1977-1986 var han professor och klinikchef i röntgendiagnostik vid Malmö Allmänna Sjukhus och samtidigt prefekt vid institutionen för diagnostisk radiologi i Malmö. Tord Olin utsågs 1994 till hedersmedlem i Seldingersällskapet för Vaskulär och Interventionell Radiologi för sina pionjärinsatser inom experimentell och klinisk utveckling av angiografi.

I en ”RöntgenKronologi” av Lars-Erik Hansson (hem.spray.se/akha/hasse/histkron.htm) kan man konstatera att de första röntgenbilderna i Lund togs på fysiologiska institutionen 1896. I denna institutions källare började Tord Olin sin experimentella verksamhet i början av 1950-talet med ett överbordsrör, ett enkelt träbord, manuellt mörkrum och begagnade kasetter. Den legendariske professorn i fysiologi histaminforskaren, Georg Kahlson, var ytterst välvillig till Tord och medarbetares forskning och kom ofta ner för att diskutera kvällens och nattens övningar. Jag (Jan Göthlin) kom in som student 1956 och togs upp i forskarkretsen trots min ungdom.

Kort tid före färdigställandet av centralblocket vid Lunds lasarett invigdes ett nytt experimentalhus i vilket det mesta av lasarettets djurexperimentella verksamhet koncentrerades. Jag fick förmånen att hjälpa till med planeringen av den nya experimentalröntgenavdelningen. Forskningsresurserna var stora och huset sjöd av verksamhet. På experimentalröntgenavdelningen fick vi i huvudsak nöja oss med begagnad utrustning men detta hindrade inte en stor verksamhet. Tord fick en forskningstjänst vid Statens Medicinska Forskningsråd på heltid. Forskarna hade täta kontakter med varandra och ofta kom kliniskt verksamma kollegor till Tord och medarbetare för att få hjälp att lösa kliniska problem. I hög grad var Tord en utomordentlig problemlösare.

Tord var också generös när det gällde författarskap. Han är förste författare på endast 19 av de 121 artiklar, sammanfattningar och översikter som vi lyckats spåra på Pubmed. I övriga artiklar står han som medarbetare eller handledare. Tord hjälpte många kollegor att skriva avhandlingar och detta tillsammans med hans strävan att inte framhäva sig själv förklarar att han så sällan var försteförfattare. Tord höll sig gärna i bakgrunden, deltog inte i ”onödan” i kongresser, var inte aktiv i föreningar, sällskap, etc. och blev kanske därför inte heller hedersmedlem i Svensk Förening för Medicinsk Radiologi.

Tords vetenskapliga insats artikelmässigt är bred, om än något splittrad. Så många ville ha hjälp. Den röda tråden var att lösa kliniska problem med experimentella metoder, som sedan återfördes till kliniken. Många kollegor kom med en idé om förbättrad diagnostik eller terapi, som behövde testas. Man gick till Tord, som sällan sade nej och han kom med tekniskt ofta briljanta lösningar. Sammanlagt 74 arbeten är rent experimentella varav 13 behandlar röntgenkontrastmedelsreaktioner. I de 24 kliniskt inriktade artiklarna är förutsättningarna ofta experimentella arbeten

Tord var tekniskt begåvad och intresserad (1-22). Vi byggde de första manuella filmväxlarna för angiografisk bladfilm i Tords garage. Injektorn för de många experimentella och kliniska artiklarna om blodflöden mätt med färgspädningsteknik byggde vi med delar från postorderfirman Clas Ohlson i Insjön, Dalarna. Samma sak gällde en elektrisk fördubblare av EKG-skrivares kanaler. Den första stereofotogrammetriutrustningens röntgenrör placerades på en toalett med filmkassetthållaren i en korridor.

Den teknik, som gav mest ifråga om experimentella och kliniska avhandlingar var färgspädning av blod för att mäta blodflöden. Beräkningen av flödesparametrar gjordes med hjälp av utklippta kurvor på ett genialiskt enkelt sätt med nål för bestämning av tyngdpunkt och linjal för flödesbestämning – Tords sätt att lösa ett annars tidsödande bestämningssätt (69). Njurblodflöden i hund (40), gris (42-44) och kanin (45-50) bestämdes vid olika patologiska tillstånd och resultaten fördes tillbaka till klinisk verksamhet.

Färgspädningsmetoden kom att användas kliniskt (36-39), resulterade i flera kliniska avhandlingar om njurblodflöden och en stor mängd arbeten om cirkulationen i vena portae och dess tillflöden, framförallt vid portal hypertension (53-62). I början gjorde vi portavenskateteriseringar för blodflödessmätningar (53), som accidentellt resulterade i pancreasflebografi. Det ledde till perkutan portografi och diagnos med terapi av blödande varicer vid levercirrhos, vilket utvecklades framför allt av Anders Lunderquist och Ulf Tylén.

En avhandling om kaninens bäckenkärlsanatomi och olika aspekter av placentacirkulation och vasofarmaka gjordes tillsammans med Anthony Carter (71-72). Experimentell lymfografi (75-78) för utredande av anatomi och toxicitet var utmärkta arbeten som dock aldrig följdes upp kliniskt.

Förutom de vetenskapliga insatserna var Tords kåserier vid röntgenträffar i Lund och Malmö om bl.a. jättehönsen vid Råån, palimpsest och neptunism mycket uppskattade. De har sedermera getts ut i bokform under namnet ”Sanna mina ord” och är fortfarande uppskattad litteratur. Tord skrev också ”Sydsvensk röntgenrapsodi” i Nycomeds samling ”Svensk radiologis utveckling”, som utgavs 1988 och 1994.

Tords marina CV av och med Jan Göthlin

Tord var mycket intresserad av sjön, företrädesvis havet, uppväxt som han var i Råå strax söder om Helsingborg. Hans första båt "Gripsholm" var en liten plastbåt med en utombordare med några få hästkrafter. Nästa båt "Nautilus" var en gemensamägd norsk träbåt, som så småningom ruttnade bort. Tredje båten köpte jag obesedd för 600 kronor av en friherre, en spririggad bohusjulle med utombordare, allt "i utmärkt skick". Den levererades av en fiskebåt i Helsingborg och vi for med utombordare, bensindunk, öskar och ett sjökort i form av en cykelkarta över Skåne. Båten gick inte att rigga, medföljande utombordsmotor fungerade inte, den läckte otroligt och utanför Landskrona blåste cykelkartan bort. Strandhugg i Landskrona för bensinköp och full fart - 3 knop - på båt och öskar. I skymningen drogs den upp på stranden i Vikhög. Motorn gick aldrig att starta, båten blev aldrig tät och blev vrak i Lomma. Nästa båt, "Sleipner", inköpt för delar av ett morsarv hade en fotogenmotor konstruerad 1904. Vi inredde den för obekväma övernattningar. Den första längre premiärturen ställdes mot Gilleleje utan sjökort. Ingen av oss hade då gått kurs för skepparexamen men vi visste ju att den stora gjutjärnsklumpen skulle förorsaka kompassdeviation. Snabb beräkning på lösa grunder och i dimma hamnade vi i ett fiskeläge. Försiktig förfrågan visade att vi hamnat i Aabenraa några mil söder om planerat mål. Vid en senare sjösättning hade Tord glöm att sätta i svickan och jag fick nöjet att försöka bärga båten genom att balansera på en toft och försöka ösa så att bägge relingarna kom ur vattnet. Båten återhämtade sig aldrig helt. Tords båtliv fortsatte sedan utanför Hammarsnäs med en egendomlig segelbåt och ytterligare några vrak.

Svensk radiologi har mist sin kanske störste innovative experimentella radiolog.

Minnesord i Sydsvenska Dagbladet 24/4 2009: http://sydsvenskan.se/familj/minnesord/article428209/Professor-och-rontgenspecialist.html

Ulf Nyman, docent Röntgenavdelningen Lasarettet Trelleborg

Jan Göthlin, Professor emeritus Sahlgrenska universitetssjukhuset Göteborg

 

Stig Radner (1913-2009)

Ladda ner nekrologen som pdf-fil

Professor emeritus Stig Radner tog studenten 1931, blev legitimerad läkare 1941, disputerade 1951, blev utnämnd till professor 1978 och var i huvudsak verksam som intermedicinare vid Universitetssjukhuset i Lund (1953-1978). Dessförinnan hade han ”randutbildat” sig i anatomi, röntgen, psykiatri och neurokirurgi. Stig Radner utsågs 1996 till hedersmedlem i Seldingersällskapet för Vaskulär och Interventionell Radiologi för sina pionjärinsatser inom angiografi, tryckmätning via suprasternal punktion av stora kärl och hjärta samt perkutana biopsier av lever och njurar.

An attempt to visualize the coronary arteries

Under Hans Hellmers sista tid som chef vid röntgenavdelningen i Lund publicerade Stig Radner 1945 sitt premiärarbete: ”An Attempt at the roentgenologic visualization of coronary blood vessels in man” (1). ”With the patient sitting in a comfortable position” utfördes transsternal punktion (samma teknik som italienaren Nuvoli använt 1936 för att avbilda thorakalaorta och vänster kammare) av aorta ascendens med en 17 gauge nål (1,5 mm diameter). 20-30 mL Torotrast (radioaktivt torium dioxid) injicerades och ett ”antal röntgenfilmer exponerades” (0,06 s exponeringstid). För första gången ”the faint outline of coronary vessels are to be seen” på människa (2). Tekniken användes bara på fem patienter och övergavs då koronarartärerna inte kunde visualiseras på ett övertygande sätt på grund av en komplikation med exudativ perikardit efter accidentell injektion av kontrastmedlet i perikardsäcken.

Kateterangiografi

Istället introducerade Radner, som vikarierande underläkare på neurokirurgiska kliniken (under Lars Leksells och Olle Olssons tid som chef för neurokirurgiska kliniken respektive ”The Neurodiagnostic Laboratory”), tekniken för kateterisering av aorta och hjärtat via underbindning av proximala arteria radialis 1948 (3, 4). Under förstudier på lik märkte emellertid Radner att katetern hade tendens att deviera in i en kranial gren till arteria subklavia. Denna gren visade sig vara arteria vertebralis och den första erfarenheten publicerades i 1947 (5, 6). Efter fem års klinisk användning av publicerade han sina erfarenheter av 221 fall av selektiv vertebralisangiografi i en avhandling 1951 (7). Undersökningen utfördes med 2-3 injektioner av 8-10 mL 3,5 diiodo-pyridone-N-acetat (Umbradil 35%, Astra).

Angiografipionjärerna på Södersjukhuset i Stockholm (med bl.a. Gunnar Jönsson, Bror Brodén och Johan Karnell) tog upp Radners teknik och utvecklade sedan den thorakala aortografin (8) och icke-selektiva coronarangiografin (9). Med Radners teknik introducerade Mason Sones tio år senare den selektiva coronararteriografin (efter att av misstag injicerat en dos avsedd för supravalvulär aortografi selektivt i höger coronarartär, som resulterade i asytoli - men som gick över sedan Sones skrikit åt patienten att hosta!; http://en.wikipedia.org/wiki/F._Mason_Sones) (2).

För sina angiografier använde sig Radner av 5-9 French uretärkatetrar med sidohål vid spetsen (4, 6). ”Ändställd mynning” hade på lik resulterat i ansamling av ateromatöst material i katetermynningen vilket kunde innebära risk för embolier. 1949 beskrev Radner som den förste ett instrument för styrning av katetern, en ståltråd (ledare) som kunde böjas och forma katetern till olika kurvmönster efter behov (4). En flervägskanyl konstruerades för införandet av ståltråden, infusion av en heparin-koksaltlösning för att undvika trombotisk ocklusion av katetern och för kontrastmedelsinjektioner. Detta pionjärarbete utfördes alltså flera år innan Seldinger 1953 publicerade sin revolutionerande metod för perkutan kateterisering (http://www.sfmr.se/sok/seldingersvenivar.htm).

Kardiell manometri

Efter avhandlingen om vertebralisangiografi ville Radner återknyta till sin ursprungliga linje att studera vänsterhjärtats dynamik, speciellt vänster förmak som inte kunde kateteriseras, samtidigt som han blev internmedicinare och lämnade kateteriseringsverksamheten. 1953 introducerade Radner en ny teknik för tryckmätningar av aorta (10) och sedermera vänster förmak (11) och arteria pulmonalis (12). Aorta punkterades med en 21-20 gauge nål (0,8-0,9 mm ytterdiameter) med innerkanyl, som infördes från fossa jugularis under genomlysningskontroll med patientens i liggande och huvudet vridet åt vänster (10). Han noterade samtidigt att nålen ibland passerade ned i spatiet mellan aorta och trachea – ned mot vänster förmak! Efter omfattande studier på lik kunde också vänster förmak regelmässigt punkteras via fossa jugularis (11). I samband med punktionerna av vänster förmak kunde nålen passera arteria pulmonalis accidentellt vilket möjliggjorde tryckregistrering även från detta kärlområde (12). Tekniken ”förenklades” slutligen så att han lät nålen passerade aorta och arteria pulmonalis på vägen till vänster förmak och trycket kunde registrerades på samtliga dessa ställen med ett stick (13). Inga komplikationer rapporterades. Metoden användes tämligen flitigt (14-19).

Lever- och njurbiopsi

Under 1950-talets senare hälft utvecklade Radner också en ny biopsiteknik för lever då han noterat att ”it is our experience that the reports from authors are more optimistic than those from patients” när det gällde komplikationer och subjektiva besvär. Den nya tekniken innebar att biopsin riktades mot leverytans ”bare area” som kan nås från ryggsidan under 12:e revbenet utan att vare sig passera pleura- eller peritonealkaviteten (20). Biopsin utfördes med koaxialteknik, där den yttre guidenålen hade en ytterdiameter på 2 mm (12-13 gauge), utan komplikationer och utan att patienten kände någon smärta. Den koaxiala tekniken applicerades sedan också för njurbiopsier (21).

Avslutning

Förutom pionjärinsatserna inom angiokardiografi, kardiell manometri och biopsi, gjorde Stig Radner även praktiska konstruktioner för vardagssjukvården (”klängan” för allsidig muskelträning och ”pudan” vid svåra andningsbesvär), han var en mycket uppskattad föreläsare av studenterna, startade Medical Summer School i Lund för utländska studenter, var en lysande talare och gjorde finurliga affischer till studentevenemang.

För att slutligen citera minnesorden i Sydsvenskan 18/1 2010 var ”Stig Radner en av de sällsynta fria forskare som bäst utvecklas i en fridsam akademisk miljö, utan jäkt efter anslag eller tyngd av administration. Det är sådana ett universitet måste skydda” (http://sydsvenskan.se/familj/minnesord/article619246/Stig-Radner--Lund.html).

Personligt av Jan Göthlin

Stig Radner var i flera avseende vad man i min ungdom kallade en personlighet. Fantasirik, psykiskt och fysiskt vältränad, väluppfostrad och med bostad centralt i Lund var han medelpunkt i en stor vänkrets. Som son till en klädeshandlare i Kävlinge var han alltid mycket välklädd, av en del kollegor betecknad som snobbig. Stig satte också stort värde på elegant uppträdande, hyfs och artighet. Vid mottagandet av hedersledamotskapet i SSVIR kallade han mig "ett unikum" - jag hade presenterat mig för samtliga framtida kollegor vid deras välkomstmöte för medicine kandidater. Det var "väluppfostrat". Avundsamma? kollegor (varav några släktingar) kallade honom manerlig och sirlig.

Stig Radner skötte sig fysiskt. Han konstruerade den så kallade "Klängan", som bekostad av en läkemedelsfirma stod uppställd i närheten av sjukhusets huvudentré. En rörkonstruktion i vilken man kunde klänga som en apa och få dessa djurs naturlighet.

Stig Radner var under lång tid ansvarig utgivare för "Toddybladet", medicinspexarnas årliga, något underlivliga organ. Han ritade också under många år affischerna för evenemanget och delade ut signerade affischer vid invalet i SSVIR.

Stig var i flera avseenden en företrädare för Lundaandan med logiskt tänkande, snärtighet i replikföringen men också med en viss skepsis till vad, som hände utanför Lund. Han var dock ingalunda provinsiell utan allmänt intresserad av konst, litteratur och musik och klart välorienterad i världshändelser.

Minnesord i Sydsvenska Dagbladet

Publicerad 11 januari 2010
http://sydsvenskan.se/familj/minnesord/article619246/Stig-Radner--Lund.html

Publicerad 21 januari 2010
http://sydsvenskan.se/familj/minnesord/article622573/Stig-Radner-Lund.html

Publicerad 26 januari 2010
http://sydsvenskan.se/familj/minnesord/article622572/Stig-Radner-Lund.html

Ladda ner Stig Radners pionjärarbetet från Acta Radiologicas storhetstid

An Attempt at the Roentgenologic Visualization of Coronary Blood Vessels in Man (1945)

Intracranial Angiography Via the Vertebral Artery: Preliminary report of a new technique (1947)

Thoracal Aortography by Catheterization from the Radlal Artery (1948)

Technical Equipment for Vasal Catheterization (1949)

The background and origin of selective angiography (1982)